Varför ska det ofta gå så snabbt? Varför ska allt göras klart på en gång? Jag tror att när allt ska gå för fort är det lätt att tappa det som ger ett hem själ.
De hem som inspirerar mig
Jag tittar gärna på TV-progam om hus och renoveringar samt läser inredningstidningar. Men ofta känns det som att allt måste gå väldigt snabbt.. Hur är det egentligen? Känslan man får är att de kämpar mot något som måste bli färdigt så fort som möjligt. Kanske är det därför jag inte dras till de stora projekten. Jag tycker bättre om de små. De projekt som inte är totalt omvälvande utan de som gör att ett hem växer fram.
Ett hem som speglar livet
De hem som jag tycker är intressantast är de som är unika och där det känns som att de växt fram under livets gång. Där små saker ständigt förändras. Precis så som livet förändras.
Jag inspireras av det japanska och nordiska, avskalat och enkelt men med värme. Men det jag tycker om behöver också möta det min man tycker om och vill ha i vårt hem. Det har nog gjort att jag har fastnat för de små sakerna i hemmet och mannen som tycker mer om möbler styr mer över möblerna.
Under livets gång reser vi kanske, upplever saker både i barndomen och senare som inspirerar oss och gör att vårt hem växer fram på ett visst sätt. Både jag och min man inspireras av olika saker som är kopplade till Japan. Mannen har fastnat för bonsaier och jag mer för japansk keramik och inredningsdetaljer.
Allt i en mix blir ett unikt hem som inte är perfekt och som förändras långsamt över tiden. Vårt personliga hem som inte styrs av trender och måsten.
Saker som kommer och går
Jag har haft svårt att släppa taget om saker. Jag har ärvt en del saker efter mina föräldrar. De sakerna kommer med många minnen från barndomen och uppväxten. Minnen från när jag dök in i min farmors garderober och hittade många fina saker, som nu står i mina skåp. Men jag har kommit till en punkt där jag vill släppa taget om det som varit. Inte fullt ut och slänga allt, men rensa ganska mycket.
Ofta tycker jag fortfarande att något är vackert. Men jag har kommit till en punkt där jag också kan tänka: Ja, det är fint – men det passar inte längre hemma hos mig. Det är dags att låta sakerna hitta ett nytt hem. Kanske flyttar det in något annat? Men inte lika mycket som lämnar.
Allt blir mycket lättare om man tänker att saker är något som kommer och går. Att de har ett eget liv och en egen resa. Att de under en tid stannar till i mitt hem för att sen fortsätta sin resa till en annan plats och till någon som uppskattar dem mer än vad jag gör just nu.
Ett hem som växer fram över tid
Jag har börjat fundera på hur vi låter vårt hem växa fram över tid. När jag börjar se på mig själv och vad jag uppskattar med andra ögon så är det kanske dags att förändra här hemma också. Det handlar inte om att följa trender eller förändra för förändrandets skull. Det handlar snarare om att mitt hem inte längre berättar samma historia som jag gör. Kanske är det så ett hem ska få förändras. Långsamt, i takt med livet.
